Kategori: Nyheter

Rapporten “Hur kan det vara så här?” innehåller berättelser från 20 medarbetare på SVT. Där finns  uttalanden om att erfarenheter utifrån bakgrund och uppväxt borde värdesättas mer vid rekrytering. Det finns andra uttalanden om att personer inte vill bli sedda enbart som en representant för en grupp.  

Emma Hoen Bustos skriver i en ledare i Dagens Nyheter att det inte går ihop, att medarbetarna måste bestämma sig för den ena eller den andra ståndpunkten innan de kan kritisera sin arbetsplats. Men varför det? 

Här tycker vi att det är pedagogiskt att göra en jämförelse med kvinno- och mansdominerade arbetsplatser. Är det kontroversiellt att påstå att en kvinna som rekryteras till att jobba i ett ämnesområde som traditionellt bevakas av män kan bidra med viktiga perspektiv i gruppen? Är det kontroversiellt att påstå är denna kvinna inte vill bli reducerad till särskilda uppgifter eller förväntas tycka vissa saker enbart utifrån sitt kön?  Och vad händer om fler kvinnor, med olika erfarenheter, kommer in i gruppen? 

Vi ser inga motsättningar mellan att både kräva mångfald på redaktioner och att varje individ respekteras för sina enskilda kunskaper och åsikter. Ha två perspektiv i huvudet samtidigt istället för att avfärda det som snömos.  

Vi håller med Emma Hoen Bustos om att ett Sverige i ständig förändring ställer nya krav på journalister och att en mångfald i erfarenheter och bakgrunder ökar den journalistiska kvaliteten. Det gäller inte enbart Public Service utan även på Dagens Nyheter och alla andra medieföretag.  

Istället för att fråga enskilda medarbetare “är du individ eller representant?” tycker vi att alla mediehus bör fråga sig vad de kan göra för att den frågan inte ska behöva ställas. 

Vi uppmanar andra mediehus att läsa rapporten och hoppas de antar utmaningen i att ta kliv mot större mångfald och inkluderande arbetsplatser.  

 

Med dokumentet “Hur kan det vara så här?” skildrar en grupp medlemmar i Journalistklubben hur 20 medarbetare med utländsk bakgrund uppfattar sin arbetssituation på SVT.

Journalistklubben har stöttat initiativet som handlar om att få fram ett kunskapsunderlag för såväl företaget som den fackliga verksamheten.   

Dokumentationen visar att trycket på enskilda medarbetare ofta blir högt. Det kan också vara svårt att ta upp problem om det saknas en god struktur för det eller en medvetenhet i frågan.

Det finns exempel på åtgärder som har fått genomslag i arbetet för ökad inkludering men en hel del frustration över saknade perspektiv och vilka konsekvenser medarbetarna ser att det får för SVT och för dem själva.  

Klubbens syfte är att driva på för långsiktiga åtgärder och att adressera problem som inte är nya men som behöver bli lösta. 

Journalistklubbens årsmöte samlade 30 förtroendevalda från hela landet. Efter mycket diskussion enades mötet kring de konsekvenser utlasningar får för arbetsmiljö, medarbetare och verksamheten och antog därför följande uttalande:

I vilket annat företag som helst hade det setts som kapitalförstöring att ta in och lära upp personal, för att sedan göra sig av med dem när de fått en viktig roll.

Effekten av att tvingas förhålla sig till att inte vara fler än 2 100 tillsvidareanställda är att företaget tvingas göra sig av med sina medarbetare när de har blivit riktigt bra på sina jobb. Verksamheten kräver inte bara kunskap i journalistik, utan också ett flertal tekniska system, datorprogram och utrustning. Det krävs kunskap i bildberättande för att SVT ska kunna nå sin målsättning att vara ledande inom rörlig bild.

Detta motverkas av att företaget inte vågar anställa medarbetare som jobbat i företaget under en viss tid, trots att de visat hög kompetens och företaget behöver dem. Istället måste ständigt nya medarbetare läras upp, ofta av sina mer erfarna kollegor, som får jobba dubbelt under upplärningstiden. Det kostar både pengar, tid och kraft som inte alltid finns.

Det skadar företaget när man tvingas ta farväl av otroligt kompetenta personer för att man inte har utrymme att anställa, fastän företaget egentligen hade velat ha dem kvar.

Det skadar dem som tvingas leva i osäkerhet och oro över hur länge de får stanna kvar i företaget.

Det skadar de medarbetare som får arbeta kvar i företaget, eftersom man förlorar en bra kollega och måste jobba extra för att lära upp en ny.

Det skadar mångfalden i företaget, då det hindrar ny personal som kan komma in med nya tankar och perspektiv att kunna stanna kvar i företaget.

Vi kräver att SVT agerar så som sunda företag på arbetsmarknaden gör. Visstidsanställda som fungerar i jobbet ska ges företrädesrätt till återanställning. Om det i förlängningen leder till att för många kommer vara anställda i företaget får man säga upp på grund av arbetsbrist och med påföljande företrädesrätt för den uppsagda – precis så som det är tänkt att lagen om anställningsskydd ska fungera.

Uttalande antaget vid Journalistklubbens årsmöte 25 mars 2021

Vi hyllas av våra chefer. Lyssnar-, tittar- och webbsiffor skjuter i höjden, liksom förtroendet. I en tuff tid under pågående pandemi, har Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion visat att vi verkligen behövs och blir valda. Som källa till kunskap, för oberoende nyheter och som sällskap i en tid när allt fler isoleras från omvärlden.

Trots det har inte arbetsgivarsidan, via Medieföretagen och Almega, visat några som helst tecken på att visa i handling hur viktiga vi är. Varken i lönekuvertet eller på något annat sätt nu när avtalsförhandlingarna är i full gång.  

Det våra över 3600 medlemmar verkligen önskar är ökad chans till återhämtning och bättre betalt, men det är precis tvärt om vad Medieföretagen yrkat på inför årets avtalsförhandlingar.  

Istället möts vi av luddiga formuleringar om flexibilitet, att restiden inte längre ska räknas som arbetstid, att vi behöver göra mer anpassningar och individuella överenskommelser mellan arbetsgivare och medarbetare som innebär att fackens roll förminskas.  

Den text som arbetsgivarsidan i förhandlingarna lagt fram kan vi inte utläsa på annat sätt än att vi medarbetare ska ställa upp allt mer och få sämre betalt för det.

Vi läser att företagen vill ha fler otrygga anställningar trots att man, vid sidan om visstidsanställningar i form av vikariat och tidsbegränsade anställningar, redan har den mest generösa anställningsformen av dem alla i programanställningen. Bara den i sig är ett enormt avsteg från LAS (lagen om anställningsskydd) och saknar motstycke på den svenska arbetsmarknaden. Varför behövs det då fler?  

Arbetsgivarna säger att de vill vara attraktiva arbetsgivare och locka till sig de bästa, men vi frågar oss hur man kan göra det om tryggheten och återhämtningen försämras? 

Just återhämtning och möjlighet att planera sitt liv är, vid sidan av bättre löner, det viktigaste för våra medlemmar. Därför har vi lagt förslag på förbättringar som verkligen gör skillnad och som skulle göra våra arbetsplatser attraktiva. Men från arbetsgivarhåll möts vi istället av att man vill att vi ska vara mer tillgängliga utanför arbetstid, vara mer flexibla och jobba på mer obekväma arbetstider.   

Vi har grupper av medarbetare som vet vad det innebär att arbeta på gränsen till de nuvarande begränsningsreglerna som reglerar hur mycket obekväm tid vi kan arbeta. Redan i dag har de medarbetarna det tufft att få till återhämtning och hållbara familjeliv. Att ytterligare försämra och sätta fler medarbetare i arbete på det sättet är det inte läge för nu. 

Är det något som våra medlemmar och medarbetare på public service visar, inte minst under pågående pandemi men även annars, är ständig flexibilitet och anpassning. Vi ställer upp för varandra och företagen, vi ställer om våra arbetssätt snabbt, jobbar hårt och utsätter oss för risker. Vi är lojala för att vi också älskar att göra radio och tv.

Samtidigt vill alltså företagen driva på för sämre villkor att göra god journalistik, samhällsnyttiga program och underhållande radio och tv. Det går inte ihop! 

Återigen, vi har hyllats av våra chefer. Nu vill vi också att Medieföretagen ska visa hur viktiga vi verkligen är, inte bara i ord utan även i handling.  

Journalistklubbarna vid Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion

Unionenklubbarna vid Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion

Journalistklubbens höstmöte samlade 35 förtroendevalda under 22 – 23 oktober. Diskussionen kretsade kring vikten av att vara hela Sveriges television och om mångfald både i programutbud och bland anställda.   

 SVT säger sig ha en ambition att spegla hela Sverige i sina program. Men vi ser ett utbud som ofta riktar sig till medelklass i storstäderna, och det är också där våra beslutsfattare finns i dag.   

 Vi anser att vi ofta är sämre än våra konkurrerande kanaler när det gäller att skildra fler verkligheter.    

Vi vet att språk, kultur och andra typer av erfarenheter bidrar till ett rikare SVT. Vi vill se ett större mod gällande vilka som tillåts växa som profiler och vilka programidéer som får grönt ljus.  

 Allt detta för att säkra ett SVT för alla och för framtiden. För vi ser att när magkänslan får styra blir det mer av samma, hela tiden. SVT måste våga mer för att bli hela Sveriges television! 

Uttalande antaget vid Journalistklubbens höstmöte 22 – 23 oktober 2020

Journalistklubben vid SVT bidrar med pengar till krisfonden som Journalistförbundet inrättat för förbundets frilansande medlemmar.
– Vi vill visa solidaritet med våra frilansande kolleger, säger klubbens ordförande Hanna Nyberg.

Hoppas att fler hakar på
Varje vår hålls SVT-klubbens årsmöte i Stockholm, och i vanliga fall samlas ungefär 30 förtroendevalda från hela landet. Men detta år är inget vanligt år, så mötet fick hållas på distans. Klubben sparade in på kostnader för resor, lunch och fika – och ett överskott uppstod.
När krisfonden startades kändes det självklart för Journalistklubben vid SVT att bidra.
– Då vi vill visa solidaritet med våra frilansande kolleger kändes det som en fin grej att kunna ge det överskottet till krisfonden. Jag hoppas att andra klubbar som har ekonomisk möjlighet och högavlönade i branschen – som inser värdet av en mångfald på mediemarknaden – gör samma sak, säger klubbordförande Hanna Nyberg.

10000 kr per stipendium
Startsumman i krisfonden var 2,5 miljoner kronor, och varje medlem som beviljas stipendium tilldelas 10000 kronor. Journalistförbundet välkomnar bidrag från fler branschaktörer, som vill visa sin solidaritet för de utsatta frilansarna. Externa bidrag kan sättas in på ett konto som Journalistförbundet öppnat enbart för detta ändamål. Överföring kan även ske via Swish. Mer information om detaljerna finns på sjf.se.

På torsdagen hade Journalistklubben vid SVT årsmöte och antog ett uttalande gällande något präglat en stor del av året, nämligen omgörningen av lokala nyheter. 
Det har gått över två månader sedan SVT sjösatte den mest genomgripande omorganisationen för lokala nyheter som någonsin genomförts, en organisation som bara hann vara i drift i två dagar innan den kollapsade. Flera sjukskrivningar till följd av för hög arbetsbelastning, stress och oklarheter i hur arbetet skulle gå till blev det omedelbara resultatet.

Över två månader har gått. Flera av dem som blev sjuka när organisationen sjösattes är fortsatt sjukskrivna. Av åtgärder har vi inte sett mycket, inte annat än de akuta åtgärder som vidtogs genom att tillföra mer resurser. Men organisationen är allvarligt dysfunktionell. Det räcker inte längre med akuta åtgärder. 

Den nya organisationen sjösattes i direkt konflikt med alla varningar som fack och personal lyfte, trots att risk- och konsekvensanalyser visade på en osedvanlig mängd brister. Två ansvariga chefer fick gå som en följd av det kaos som det nya sättet att arbeta medförde och ledningen lovade att den nya organisationen skulle ses över.

Våra medlemmar vittnar om såväl dubbel- som trippelarbete, fortsatt oklara kommunikationsvägar och om en trötthet som kommer att leda till fler sjukskrivningar om inte långsiktiga åtgärder kommer till stånd.

Det har gått över två månader och vi har parallellt med den självförvållade krisen inom lokala nyheter drabbats av en världsomfattande kris som än tydligare sätter bristerna i organisationen av de lokala nyheterna i sökarljuset. Målet att bättre nå publiken online missades redan i starten när huvuddelen av vår kraft gick till att rädda tevesändningarna. Nu är verkligheten den att många lokala stationer har släppt alla ambitioner om att nå onlinepubliken för att klara utsändningarna av tevenyheter.

Vi förstår att den pandemi som drabbat världen överskuggar det mesta. Det förtar dock inte det faktum att arbetet med att få en fungerande lokal nyhetsorganisation måste prioriteras. I annat fall kan vi stå med en slutkörd organisation redan innan pandemin är över. Det skulle påverka såväl Sverigebilden som bilden av public service och i förlängningen förtroendet för SVT.

Vi är medvetna om behovet av att vara relevanta för den publik som föredrar att ta del av våra nyheter online. Det är då än mer anmärkningsvärt att månader tillåts gå utan att medarbetare på lokala nyheter i produktion kan se konkreta förslag till långsiktigt hållbara lösningar.

SVTs lokala nyheter är i dag en organisation där fler jobbar mer men levererar mindre till en högre kostnad än tidigare samtidigt som den missar målen. Det är inte acceptabelt. Vi kräver därför att arbetet med att hitta långsiktiga lösningar intensifieras och att fack och medarbetare tillåts vara delaktiga i processen på bred front.

Över två månader har gått. Medarbetare knäar under arbetsbördan. Många förtvivlar. Framför oss ligger ytterligare sjukskrivningar och personalflykt om inte konkreta förslag till lösningar på den interna krisen läggs på bordet inom kort. Det brådskar – och det brådskar rejält!

Två av SVT:s journalister utsattes under onsdagen för stenkastning under pågående intervju och en av teamets bilar vandaliserades genom att en ruta krossades och däcken skars sönder.

Journalistklubben vid SVT ser detta som en allvarlig attack både mot våra medlemmar och kollegor samt mot vårt demokratiska uppdrag att förmedla nyheter.

All form av försök till påverkan genom hot och våld måste fördömas. Både för det obehag och den skada som enskilda reportrar åsamkas och för det angrepp på det öppna samhället som hot och våld mot journalister innebär.

Under två veckor i mars månad kartlägger de förtroendevalda i Journalistklubben hur trygga jobben på SVT:s redaktioner är.

Fler trygga jobb har varit en hjärtefråga för Journalistklubben under flera år. Vi menar att det är strategiskt av SVT att tillsvidareanställa fler. Eftersom vi varje vecka har kontakt med medlemmar om otrygga jobb vågar vi säga att vi har en bra bild av problemet. Men för att få en ännu bättre bild kartlägger klubbens förtroendevalda just nu anställningsformerna för de som jobbar med SVT:s journalistik och sammanställer detta dagligen. 

Under #otryggajobb kommer vi att redovisa en siffra ur vår kartläggning varje dag under en vecka med start 25 mars.  

Dagens siffra är 4 – 13. (4 fasta och 13 visstidsanställda jobbar idag på Lilla Aktuellt och Lilla Sportspegeln).

Dagens siffra 28 mars är 14 – 7. (14 fasta och 7 visstidsanställda jobbade på SVT Sport).

Dagens siffra 27 mars: 18 – 8 (18 fasta och 8 visstidsanställda jobbade på SVT Nyheter förstasida och text-tv).

Dagens siffra 26 mars: 18 – 12 (18 fasta och 12 visstidsanställda jobbade på SVT Nyheter Västs redaktion den 26 mars).

Dagens siffra 25 mars: 5 – 11 (5 fasta och 11 visstidsanställda jobbade på Kulturnyheternas redaktion den 25 mars)

Har du frågor eller kommentarer, eller vill du hjälpa till att räkna? Hör av dig till journalistklubben@svt.se.