Vi vill inte bara ha fina ord – vi vill ha handling!

Vi hyllas av våra chefer. Lyssnar-, tittar- och webbsiffor skjuter i höjden, liksom förtroendet. I en tuff tid under pågående pandemi, har Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion visat att vi verkligen behövs och blir valda. Som källa till kunskap, för oberoende nyheter och som sällskap i en tid när allt fler isoleras från omvärlden.

Trots det har inte arbetsgivarsidan, via Medieföretagen och Almega, visat några som helst tecken på att visa i handling hur viktiga vi är. Varken i lönekuvertet eller på något annat sätt nu när avtalsförhandlingarna är i full gång.  

Det våra över 3600 medlemmar verkligen önskar är ökad chans till återhämtning och bättre betalt, men det är precis tvärt om vad Medieföretagen yrkat på inför årets avtalsförhandlingar.  

Istället möts vi av luddiga formuleringar om flexibilitet, att restiden inte längre ska räknas som arbetstid, att vi behöver göra mer anpassningar och individuella överenskommelser mellan arbetsgivare och medarbetare som innebär att fackens roll förminskas.  

Den text som arbetsgivarsidan i förhandlingarna lagt fram kan vi inte utläsa på annat sätt än att vi medarbetare ska ställa upp allt mer och få sämre betalt för det.

Vi läser att företagen vill ha fler otrygga anställningar trots att man, vid sidan om visstidsanställningar i form av vikariat och tidsbegränsade anställningar, redan har den mest generösa anställningsformen av dem alla i programanställningen. Bara den i sig är ett enormt avsteg från LAS (lagen om anställningsskydd) och saknar motstycke på den svenska arbetsmarknaden. Varför behövs det då fler?  

Arbetsgivarna säger att de vill vara attraktiva arbetsgivare och locka till sig de bästa, men vi frågar oss hur man kan göra det om tryggheten och återhämtningen försämras? 

Just återhämtning och möjlighet att planera sitt liv är, vid sidan av bättre löner, det viktigaste för våra medlemmar. Därför har vi lagt förslag på förbättringar som verkligen gör skillnad och som skulle göra våra arbetsplatser attraktiva. Men från arbetsgivarhåll möts vi istället av att man vill att vi ska vara mer tillgängliga utanför arbetstid, vara mer flexibla och jobba på mer obekväma arbetstider.   

Vi har grupper av medarbetare som vet vad det innebär att arbeta på gränsen till de nuvarande begränsningsreglerna som reglerar hur mycket obekväm tid vi kan arbeta. Redan i dag har de medarbetarna det tufft att få till återhämtning och hållbara familjeliv. Att ytterligare försämra och sätta fler medarbetare i arbete på det sättet är det inte läge för nu. 

Är det något som våra medlemmar och medarbetare på public service visar, inte minst under pågående pandemi men även annars, är ständig flexibilitet och anpassning. Vi ställer upp för varandra och företagen, vi ställer om våra arbetssätt snabbt, jobbar hårt och utsätter oss för risker. Vi är lojala för att vi också älskar att göra radio och tv.

Samtidigt vill alltså företagen driva på för sämre villkor att göra god journalistik, samhällsnyttiga program och underhållande radio och tv. Det går inte ihop! 

Återigen, vi har hyllats av våra chefer. Nu vill vi också att Medieföretagen ska visa hur viktiga vi verkligen är, inte bara i ord utan även i handling.  

Journalistklubbarna vid Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion

Unionenklubbarna vid Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion

SVT måste våga mer!

Journalistklubbens höstmöte samlade 35 förtroendevalda under 22 – 23 oktober. Diskussionen kretsade kring vikten av att vara hela Sveriges television och om mångfald både i programutbud och bland anställda.   

 SVT säger sig ha en ambition att spegla hela Sverige i sina program. Men vi ser ett utbud som ofta riktar sig till medelklass i storstäderna, och det är också där våra beslutsfattare finns i dag.   

 Vi anser att vi ofta är sämre än våra konkurrerande kanaler när det gäller att skildra fler verkligheter.    

Vi vet att språk, kultur och andra typer av erfarenheter bidrar till ett rikare SVT. Vi vill se ett större mod gällande vilka som tillåts växa som profiler och vilka programidéer som får grönt ljus.  

 Allt detta för att säkra ett SVT för alla och för framtiden. För vi ser att när magkänslan får styra blir det mer av samma, hela tiden. SVT måste våga mer för att bli hela Sveriges television! 

Uttalande antaget vid Journalistklubbens höstmöte 22 – 23 oktober 2020

Journalistklubben donerar till krisfond för frilansar

Journalistklubben vid SVT bidrar med pengar till krisfonden som Journalistförbundet inrättat för förbundets frilansande medlemmar.
– Vi vill visa solidaritet med våra frilansande kolleger, säger klubbens ordförande Hanna Nyberg.

Hoppas att fler hakar på
Varje vår hålls SVT-klubbens årsmöte i Stockholm, och i vanliga fall samlas ungefär 30 förtroendevalda från hela landet. Men detta år är inget vanligt år, så mötet fick hållas på distans. Klubben sparade in på kostnader för resor, lunch och fika – och ett överskott uppstod.
När krisfonden startades kändes det självklart för Journalistklubben vid SVT att bidra.
– Då vi vill visa solidaritet med våra frilansande kolleger kändes det som en fin grej att kunna ge det överskottet till krisfonden. Jag hoppas att andra klubbar som har ekonomisk möjlighet och högavlönade i branschen – som inser värdet av en mångfald på mediemarknaden – gör samma sak, säger klubbordförande Hanna Nyberg.

10000 kr per stipendium
Startsumman i krisfonden var 2,5 miljoner kronor, och varje medlem som beviljas stipendium tilldelas 10000 kronor. Journalistförbundet välkomnar bidrag från fler branschaktörer, som vill visa sin solidaritet för de utsatta frilansarna. Externa bidrag kan sättas in på ett konto som Journalistförbundet öppnat enbart för detta ändamål. Överföring kan även ske via Swish. Mer information om detaljerna finns på sjf.se.

Bråttom med långsiktiga lösningar för lokala nyheter

På torsdagen hade Journalistklubben vid SVT årsmöte och antog ett uttalande gällande något präglat en stor del av året, nämligen omgörningen av lokala nyheter
Det har gått över två månader sedan SVT sjösatte den mest genomgripande omorganisationen för lokala nyheter som någonsin genomförts, en organisation som bara hann vara i drift i två dagar innan den kollapsade. Flera sjukskrivningar till följd av för hög arbetsbelastning, stress och oklarheter i hur arbetet skulle gå till blev det omedelbara resultatet.

Över två månader har gått. Flera av dem som blev sjuka när organisationen sjösattes är fortsatt sjukskrivna. Av åtgärder har vi inte sett mycket, inte annat än de akuta åtgärder som vidtogs genom att tillföra mer resurser. Men organisationen är allvarligt dysfunktionell. Det räcker inte längre med akuta åtgärder. 

Den nya organisationen sjösattes i direkt konflikt med alla varningar som fack och personal lyfte, trots att risk- och konsekvensanalyser visade på en osedvanlig mängd brister. Två ansvariga chefer fick gå som en följd av det kaos som det nya sättet att arbeta medförde och ledningen lovade att den nya organisationen skulle ses över.

Våra medlemmar vittnar om såväl dubbel- som trippelarbete, fortsatt oklara kommunikationsvägar och om en trötthet som kommer att leda till fler sjukskrivningar om inte långsiktiga åtgärder kommer till stånd.

Det har gått över två månader och vi har parallellt med den självförvållade krisen inom lokala nyheter drabbats av en världsomfattande kris som än tydligare sätter bristerna i organisationen av de lokala nyheterna i sökarljuset. Målet att bättre nå publiken online missades redan i starten när huvuddelen av vår kraft gick till att rädda tevesändningarna. Nu är verkligheten den att många lokala stationer har släppt alla ambitioner om att nå onlinepubliken för att klara utsändningarna av tevenyheter.

Vi förstår att den pandemi som drabbat världen överskuggar det mesta. Det förtar dock inte det faktum att arbetet med att få en fungerande lokal nyhetsorganisation måste prioriteras. I annat fall kan vi stå med en slutkörd organisation redan innan pandemin är över. Det skulle påverka såväl Sverigebilden som bilden av public service och i förlängningen förtroendet för SVT.

Vi är medvetna om behovet av att vara relevanta för den publik som föredrar att ta del av våra nyheter online. Det är då än mer anmärkningsvärt att månader tillåts gå utan att medarbetare på lokala nyheter i produktion kan se konkreta förslag till långsiktigt hållbara lösningar.

SVTs lokala nyheter är i dag en organisation där fler jobbar mer men levererar mindre till en högre kostnad än tidigare samtidigt som den missar målen. Det är inte acceptabelt. Vi kräver därför att arbetet med att hitta långsiktiga lösningar intensifieras och att fack och medarbetare tillåts vara delaktiga i processen på bred front.

Över två månader har gått. Medarbetare knäar under arbetsbördan. Många förtvivlar. Framför oss ligger ytterligare sjukskrivningar och personalflykt om inte konkreta förslag till lösningar på den interna krisen läggs på bordet inom kort. Det brådskar – och det brådskar rejält!

Uttalande: Ta större ansvar för ”snuttjobbarna”

Journalistklubbarna från YLE, SR, SVT, DR och NRK samlades den 23 och 24 september på NRK i Oslo.

Under vårt möte skapades ett nytt nordiskt begrepp: ”snuttjobbare”.

Ett samlat uttryck för kolleger som är återkommande anställda på korta kontrakt, timavlönade för en dag eller som fyller ett stadigvarande behov utan att få en fast anställning.

Vi ser alla att våra företag har kreativa strategier för att undvika att tillsvidareanställa dessa personer. Detta påverkar både ”snuttjobbarna” och de fast anställda – och i slutändan även journalistiken – negativt.

Vi kräver att våra respektive företag i högre grad tar ansvar för trygga anställningar av hänsyn till journalistiken samt arbetsmiljön och privatlivet för alla anställda.  

Stenkastning mot journalister fördöms

Två av SVT:s journalister utsattes under onsdagen för stenkastning under pågående intervju och en av teamets bilar vandaliserades genom att en ruta krossades och däcken skars sönder.

Journalistklubben vid SVT ser detta som en allvarlig attack både mot våra medlemmar och kollegor samt mot vårt demokratiska uppdrag att förmedla nyheter.

All form av försök till påverkan genom hot och våld måste fördömas. Både för det obehag och den skada som enskilda reportrar åsamkas och för det angrepp på det öppna samhället som hot och våld mot journalister innebär.

Räkning pågår #otryggajobb

Just nu räknar Journalistklubbens förtroendevalda andelen visstidsanställda på redaktioner. Dagens siffra är 4-13. 4 fasta och 13 visstidsanställda jobbar idag på Lilla Aktuellt och Lilla Sportspegelns redaktioner.

Under två veckor i mars månad kartlägger de förtroendevalda i Journalistklubben hur trygga jobben på SVT:s redaktioner är.

Fler trygga jobb har varit en hjärtefråga för Journalistklubben under flera år. Vi menar att det är strategiskt av SVT att tillsvidareanställa fler. Eftersom vi varje vecka har kontakt med medlemmar om otrygga jobb vågar vi säga att vi har en bra bild av problemet. Men för att få en ännu bättre bild kartlägger klubbens förtroendevalda just nu anställningsformerna för de som jobbar med SVT:s journalistik och sammanställer detta dagligen. 

Under #otryggajobb kommer vi att redovisa en siffra ur vår kartläggning varje dag under en vecka med start 25 mars.  

Dagens siffra är 4 – 13. (4 fasta och 13 visstidsanställda jobbar idag på Lilla Aktuellt och Lilla Sportspegeln).

Dagens siffra 28 mars är 14 – 7. (14 fasta och 7 visstidsanställda jobbade på SVT Sport).

Dagens siffra 27 mars: 18 – 8 (18 fasta och 8 visstidsanställda jobbade på SVT Nyheter förstasida och text-tv).

Dagens siffra 26 mars: 18 – 12 (18 fasta och 12 visstidsanställda jobbade på SVT Nyheter Västs redaktion den 26 mars).

Dagens siffra 25 mars: 5 – 11 (5 fasta och 11 visstidsanställda jobbade på Kulturnyheternas redaktion den 25 mars)

Har du frågor eller kommentarer, eller vill du hjälpa till att räkna? Hör av dig till journalistklubben@svt.se.


Stoppa de otrygga jobben

Uttalande antaget av Journalistklubben vid SVT:s årsmöte 2019:

2013 ställde Journalistklubben vid SVT frågan: ”Vilka tjänar på otrygga jobb?” Därefter ställde vi frågan: ”Vilka tjänar på ännu fler otrygga jobb?” 2019 kan vi se att de otrygga anställningarna finns kvar och att situationen förvärrats och att stora delar av SVT:s verksamhet bygger på otrygga jobb. De senaste veckorna har vi tagit del av vittnesmål från personer som känner sig utnyttjade, manipulerade, förbisedda, slutkörda och rädda för att fatta viktiga beslut i livet. Det finns dessutom en oro för den journalistiska produkten som en direkt konsekvens av SVT:s personalpolitik.

I debatten har ledningen gett uttryck för att fastanställda har svårt att förnya sig. Det vet vi att de kan och vi vet att erfarenhet är hårdvaluta på en föränderlig arbetsmarknad. Därför är det strategiskt att fastanställa fler.

Vi har tidigare varnat för att SVT tappar kompetens på grund av de korta kontrakten. Vi ses inte längre som en attraktiv arbetsplats. Vi ser hur nyutexaminerade kollegor väljer bort SVT för andra arbetsplatser med tryggare villkor. Därför kräver vi ett stopp för att hela programprojekt bygger på otrygga jobb. Vi anser att ingen tjänar på otrygga jobb. Och vi vet vilka som förlorar: SVT:s publik, innehåll, trovärdighet och medarbetare.

Journalistklubben vid SVT, Stockholm 21 mars 2019

”Märkliga arbetsrättsliga hybrider på SVT”

De tidigare SVT-profilerna Lina Thomsgård och Daniel Sjölin vittnar om hur något gått alldeles fel med SVT:s personalpolitik. Ledningen gömmer sig bakom floskler om flexibilitet och en allt rörligare arbetsmarknad. Men frågan är långtifrån ny. Det är dags för public service-företagen att på allvar fråga sig hur de vill uppfattas som arbets- och uppdragsgivare.

Både Thomsgård och Sjölin berättar hur de, direkt eller indirekt, pressades att inte vara föräldralediga. Skulle de välja barnen framför sina uppdrag som programledare skulle deras produktioner kanske komma att läggas ned.

Riktat mot en tillsvidareanställd medarbetare skulle SVT:s beteende svårligen kunna förenas med diskrimineringslagens krav på att såväl manliga som kvinnliga arbetstagare ska kunna förena förvärvsarbete med föräldraskap. Det skulle med rätta uppfattas som en illa dold uppmaning att inte utnyttja sin lagstadgade rätt att vara föräldraledig.

Nu var varken Thomsgård eller Sjölin arbetstagare, åtminstone inte på papperet – utan frilansare, det vill säga uppdragstagare med egen firma. Då tycker sig uppenbarligen SVT kunna bete sig på ett helt annat sätt. Som om olika anlitandeformer medförde olika rättsuppfattningar.

”Vi kan inte garantera ett nytt kontrakt när någon som haft ett frilanskontrakt vill börja arbeta igen efter att ha varit hemma med barnen”, säger SVT:s HR-chef Sabina Rasiwala till Expressen.

Problemet är bara att Thomsgård och Sjölin, likt många andra på SVT, inte uppfattat sig som att de ”bara” haft ett frilanskontrakt. De har inte uppfattat sin relation med företaget som en relation mellan två samarbetande företag, som självständiga entreprenörer. Så har knappast heller företaget uppfattat dem. De har både setts av företaget och sett sig själva som medarbetare, som profiler som SVT haft rätt att ställa krav på och som också själva har rätt att ställa vissa krav på SVT. De har i praktiken både uppfattats som och behandlats som anställda.

Frågan är då om de inte rätteligen borde ha varit anställda, med de rättigheter det medfört i form av rätten till föräldraledighet, diskrimineringsskydd, intjänande av semester och tjänstepension, anställningsskydd, och så vidare. Journalistförbundet har genom åren drivit flera sådana tvister – både i förhandling och i Arbetsdomstolen – mot public service-företagen just för att undvika den här typen av situationer.

”…det finns otaliga människor i mediebranschen som kan vittna om samma känsla av orättvisa och otrygghet, av godtycke och utbytbarhet, att ena stunden vara efterfrågad och andra stunden ute i kylan.”

Vi kan inte uttala oss om hur en sådan prövning skulle ha utfallit just vad gäller Thomsgård eller Sjölin. Men vi kan uttala oss om hur vi uppfattar SVT:s personalpolitik. Nämligen som ansvarslös och närmast lättsinnig inför det faktum att det finns otaliga människor i mediebranschen som kan vittna om samma känsla av orättvisa och otrygghet, av godtycke och utbytbarhet, att ena stunden vara efterfrågad och andra stunden ute i kylan.

Det duger inte att, som HR-chef Sabina Rasiwala, skylla på produktionernas längd eller på en flexibel arbetsmarknad. Dessa förhållanden är ju på intet sätt nya.

”Vad gäller lättnader i anställningsskyddet har public service-företagen alltså redan en ganska rejäl bonus, jämfört med andra arbetsgivare.”

SVT har ett krav i sändningstillståndet på att utomstående ska kunna medverka i programproduktionerna. Detta krav har vi som part i kollektivavtalet sett till att företaget kan efterleva genom att införa en för svensk arbetsmarknad fullkomligt avvikande anställningsform – den så kallade programanställningen som medger visstidsanställning upp till fyra år, utan företrädesrätt eller garanterad övergång till tillsvidareanställning.

Vad gäller lättnader i anställningsskyddet har public service-företagen alltså redan en ganska rejäl bonus, jämfört med andra arbetsgivare.

Men det är som att det inte räcker. SVT ska ändå anlita firmor, på ibland tveksamma grunder. Man ska anlita produktionsbolag och bemanningsföretag. Vi har exempel på rena entreprenadkedjor, medarbetare som arbetat i SVT:s reguljära programproduktion som egenföretagare, men kontrakterade via ett bemanningsföretag.

SVT får gärna förklara vad det är i sändningstillståndet eller i den moderna arbetsmarknaden som motiverar den typen av märkvärdiga arbetsrättsliga hybrider.

SVT får också gärna förklara varför man gör skillnad på medarbetare och medarbetare, beroende på anställnings- eller anlitandeform.

SVT behöver ta detta på allvar. Och det nu.

Ulrika Hyllert, ordförande Journalistförbundet

Hanna Nyberg, ordförande Journalistklubben SVT


”Kommentarerna Josefsson får säger inget om utbudet”

”En professionell journalist skiljer mellan sina privata åsikter och sitt arbete”,
skriver Journalistklubbens ordförande Hanna Nyberg.

I Opinion Live nyligen diskuterades huruvida public service är vänstervridet eller inte. Janne Josefsson är inbjuden och säger att det jobbar mycket vänster- och miljöpartister på SVT.

Som belägg för detta berättar han att hans program om våldsamma extremvänstern inte fått så många positiva reaktioner i korridorerna som det när han granskade den högerextrema rörelsen.

Jag jobbade min första dag på public service på Radio Blekinge 2002. Sedan dess har jag jobbat för minimala enmansbolag, stora tidningsdrakar och klassiska nyhetsbyråer. Sedan snart 10 år är jag anställd på SVT och har i perioder delat redaktion med Janne Josefsson.

I mitt fackliga uppdrag träffar jag journalister inom public service över hela Sverige och har dagliga diskussioner om hur det är att jobba på SVT i olika aspekter.

Det finns problem på vår arbetsplats; otrygga anställningar, utbrändhet, inte tillräcklig tid, dåligt klimat för diskussion och ekonomiskt pressade programprojekt. Jag kan prata länge om dem.  

Men den bild som Janne Josefsson målar upp känner jag inte alls igen.

Att journalisterna här skulle försöka stoppa reportage genom att säga ”Det skulle gynna Sverigedemokraterna” är inget jag har hört. Det jag ser i korridorerna på SVT är journalister som jobbar hårt för att kontrollera fakta och programledare som väger formuleringar genom att läsa dem högt och diskutera dem med en redaktör inför sändning.

Jag ser morgonmöten där man diskuterar inslag och chattar – och formuleringar som har varit värdeladdade får kritik.

Jag ser hur Janne Josefssons tidigare redaktion Uppdrag granskning sitter i timlånga möten för att kontrollera varenda ord i manus – line by line. Att måla upp en bild av SVT som ett ställe där det är fullt med vänsterpartister och miljöpartister som försöker stoppa inslag som skulle gynna SD är något jag vänder mig emot.

Det finns ingen hel undersökning som på allvar undersökt public service medarbetares politiska preferenser.

När Janne Josefsson och andra pratar om att journalister är vänster- och miljöpartister är det en undersökning av forskaren Kent Asp från 2012 som man brukar hänvisa till.

I den tillfrågades 1.338 journalister om vilket parti de gillar bäst. 93 personer på SVT svarade och drygt hälften av dessa svarade då Miljöpartiet. Det framgår inte hur många av dessa som sysslar med sport, kultur eller nyhetsbevakning.

Utifrån denna siffra går det inte att dra slutsatser om SVT:s cirka 1.000 nyhets- och samhällsjournalisters politiska preferenser. En sådan undersökning säger heller inte mycket om SVT:s utbud.

En professionell journalist skiljer mellan sina privata åsikter och sitt arbete. Det är en redaktion med en ansvarig utgivare som fattar beslut om publiceringarna, inte journalisten själv. Syftet är att säkerställa att kraven på saklighet och opartiskhet nås.

Där går själva skiljelinjen mellan till exempel influencers och journalister.

Vi ska granska makten oavsett vem som sitter på den. I SVT-huset har till exempel Janne Josefsson stor makt – men hans program genomgår samma redaktionella processer som alla andras. Det är jag stolt över.

Hanna Nyberg
ordförande Journalistklubben SVT